I fäders spår för framtida segrar - 9 timmar kvar.

Om åtta timmar står jag där. Förlamad av kyla, med skräck i ögonen och en sömndepriverad kropp.

Om nio timmar går startskottet och all den möda jag lagt ner ska prövas. Var det värt det?

Fem veckor utan en droppe alkohol, ett sunt leverne med rätt kost, träning så ofta jag förmått och ett driv att ta mig an en sport som jag aldrig tidigare testat på eller ens intresserat mig för.

Till viss del handlar detta om att jag vill infria löftet jag gav inför melodifestivalfinalen. Jag ska göra en klassiker för det har jag lovat.

Men mest av allt handlar detta om en egen resa. Jag vill bevisa för mig själv att jag kan om jag bara bestämmer mig för det.

Visst, jag drömmer om en tid under nio timmar. Men huvudsaken är att jag tar mig igenom och att jag, när jag passerar mållinjen, känner att jag gjort allt jag kunnat.

För några år sedan hade jag skrattat om någon frågade om jag skulle göra Vasaloppet. Imorrn ska det bli verklighet.

Och det ska bli så fruktansvärt kul.

Tack för allt stöd jag fått här. Betyder allt.

Vi hörs imorrn kväll. Då skriver jag från Mora. Förhoppningsvis blir det ett glatt inlägg.

/Måns

PS. Jag hann inte riktigt få till ett Vasa-skägg. Tar det nästa år.