Speedos och Vaselin - 3 dagar kvar.

"Hej, jag behöver Speedos och Vaselin" är förmodligen inte den vanligaste hälsningsfrasen personalen i Faluns sportbutik möter. Men nån gång ska vara den första. Och nöden har ingen lag.

Dagen inleddes i Sveriges enda Velodrom. Ymnig handsvett redan under resan dit. Har sett bancykling på tv några gånger och det ser ju livsförjävlafarligt ut.
Hampus (vår Falun-guide) hade insisterat på att detta bara skulle bli ett teoripass men jag hade mina absurt tajta cykelkläder med för säkerhets skull. Och mycket riktigt - efter en kort teorigenomgång i ett konferensrum med utsikt över den södra kortsidans 50-gradiga lutning, var det dags för oss att hoppa på cyklarna.
Det fanns en hel drös med grejer som en logiskt tänkande människa genast skulle vägra.

• Skorna sitter fast i pedalerna - livsfarligt
• Inga bromsar - du måste trampa hela tiden, annars flyger du av.
• Har du inte tillräcklig fart i kurvorna faller du och din kropp kommer aldrig vara sig lik.
• Ryggformen i cykling är direkt icke-ergonomisk och förmodligen enormt skadlig.

Men vi vägrade inte.

Efter några varv på säkerhetsgolvet, den yta som inte lutar (vilket jag tyckte var obehagligt nog), började vi klättra uppåt i velodromen. Först till den yta som av något anledning heter "cote d'azur" (lutar endast 16 grader). Sist kurvan.

Varenda cell i min kropp skrek med 20 meter kvar. Det var en vägg. Jag skulle cykla på en vägg. Samtidigt som fem pers står och gormar "cykla snabbare, håll tryck på pedalerna". Idioter.

Helt plötsligt var jag mitt inne i kurvan, lutade 50 grader, hade fem meter till golvet.

Och ville aldrig göra något annat.

Så nu är jag hooked på velodrom och cykling också.

Känns bra inför Vätternrundan.

Efter lunch blev det ytterligare en dryg mil längd i Sörskog. Utan stavar idag med. Tog en lite mer kuperad slinga vilket gjorde det hela betydligt svårare. Men nog bra att starta i vasan och inte ha kört med stavar på länge, kommer ju nästan kännas som fusk när mina skigo-stickor åker fram.

Sist men inte minst tog vi slut på varenda liten kalori av energi som fanns kvar i kroppen genom att spela tennis i två timmar. Inga problem med armbågen och det ser ljust ut inför söndag.

Så till speedos och vaselin.

Imorrn kör vi första simpasset inför Vansbrosimmet
med coach Joakim Berggren. I speedos och enormt snabba simglasögon.

Och vaselin - Johan Wester messade idag och påminde om att jag borde smörja in varenda kroppsdel i vaselin under vasaloppet.

Vilken dag!

Lugnet - världens bästa lekplats!

/S. Ljungskog

Falukorv - 5 dagar kvar

Trodde faktiskt träningsvärken efter femmilen skulle vara värre. Stel är jag ju men den känslan är jag rätt van vid nu efter ca 20 mil på två veckor.

Det stora problemet idag är att den förbannade tennisarmbågen är tillbaka. Som inte är en tennisarmbåge. För den brukar kännas på framsidan. Denna känns på baksidan. Så inte nog med att jag har en armbåge med funktionsnedsättning, den har dessutom inget namn.

Körde till Falun och Lugnets Vasaloppscenter i morse. Jag och Zimny ska spendera veckan här i väntan på domsöndagen. Tillsammans med coach Rikard och Daniel Tynell förstås.

Sämre kan man ha det.

Världens snabbaste brillor från x-kross

Vi tog ett lätt pass idag. Eller det var tanken. Första passet på mina Salomon S-lab (utan skins) och med stavar i rätt längd. Har alltså aldrig kört utan skins tidigare och skillnaden var ENORM. Kände mig som en blandning mellan Bambi och Leif GW i uppförsbackarna.

Men glidet. ÅH vilket glid! Jag fick betalt för varje stavtag och det gick så lätt så lätt. Kände med ens att jag borde tillhöra täten i vasan. Förutsatt att täten håller sig kring nio timmar. Och att armbågen håller. I övrigt kan inget stoppa mig. Förutom fästet möjligtvis. Antar att man vänjer sig.

Insåg också att jag lyckats skaffa mig en sk. längd-bränna. Ser ut som när Travolta byter ansikte i Face/Off. Supersnyggt.

Travolta? Cage? Zelmerlöw?

Avrundade dagen med att få pisk av Zimny i tennis. Kunde åtminstone skylla på armbågs-strumpan jag köpt. Hade (nästan) inte full rörlighet. Imorrn mår armbågen säkert kanon igen.

Godnatt!

/Kikki

Mördarmilen - 15 dagar kvar

Har börjat äta gröt.

Bara en sån sak. Och ägg.

Tänkte att ni ville veta.

Började med lite träning med Rikard. Riktigt svårstartade muskler och till en början kändes det som att jag inte lärt mig någonting igår. Men Rikard såg uppenbarligen potential och helt plötsligt var jag en del av Team Tynell. Vet inte riktigt vad det innebär men tyvärr ger det inte automatiskt en bättre vasalopps-tid. Fick ett pannband. Det var najs.

SVT var även där i morse och gjorde ett inslag. Klicka om ni vill se.

Pannbandet

Efter att ha åkt fram och tillbaka på stadion i en timme var det så dags för milen. Inga problem, tänkte jag och drog på i ett rasande tempo i första uppförsbacken. Det var problem. Den tog nämligen inte slut. Fem kilometer senare ville mina vader hoppa av och jag stod fortf och tittade på en lutning.

Efter vad som kändes som en evighet vände det dock neråt. Problemet med längdskidåkning är dock att det inte är speciellt avkopplande neråt heller.

Vi var inte så kaxiga när vi kom i mål.

Käkade lunch i sportcentrat med Sanna Kallur (eller ja, hon satt fyra bord bort) och kände mig som en fullblods-atlet. Möjligtvis med undantag för kladdkakan som råkade slinka ner.

Efter lunch blev det ytterligare en mil i Stångtjärn. Denna gång med andra skidor än Fischer från Dackefejden. Testade att köra i endast kompressionsbyxor (jag hade en överdel på också) vilket funkade kanon. Förutom att jag såg ut som en blå tudelad korv.

En bastu och en bilfärd senare sitter jag nu i Grönklitt och firar fredag med paranötter och en spårkarta. Vem är jag?

/Mupp

Vallafritt - 16 dagar kvar.

Vilken dag!

Började med att alla mina förhoppningar om att överhuvudtaget ta mig igenom vasan grusades. Zimny och jag körde ut till Stångtjärn för 6 km uppvärmning på morgonen. Ordentligt morgonbitter lastar jag ur bilen och inser att min ena bindning gått sönder. Det är omöjligt att laga på plats och jag fryser redan. Hittar ett par reserv-skidor som inte vallats sen 1943 i bilen och tänker naivt att det funkar lika bra. Valla är ju bara ett påhitt för amatörer.
Skidorna har en annan bindning men jag lyckas på något vis trycka fast mina pjäxor och känner att det kommer funka. Kan bara böja foten halvvägs men att böja helt är bara för amatörer.

Så bär det då av. Det har snöat hela natten och snöar fortf. Spåren syns först inte och när vi väl hittar dem väljer skidorna med glädje en annan väg. Så vi går på längd. Det är ingen vacker syn. Och den blir inte bättre av att jag varken har nåt fäste eller något glid på mina Fischer från Finska vinterkriget.

Lite stursk har jag ju erbjudit Peter att gå igenom grunderna i längdskidåkning denna morgon. Den han får se och lära sig av liknar en halt Smeagol med portvinstå som till slut gör 6km på 47 minuter.

Så det började sådär.

Morgonbitter.

Sen var det dags för det beryktade tröskeltestet. Det var inte så farligt som jag trott. Det handlade om att se runt vilken puls som mjölksyran raketade och därigenom få ett obarmhärtigt besked om sin kondition. Vilket jag fick. Jag har en del att jobba på. Men det är lugnt, det är ju lång tid kvar. ;)

Tröskeltest.

Sist men inte minst fick vi två timmars fenomenal instruktion i längdåkningens ädla teknik. Det behövdes. Inte minst efter morgonens kollaps. Rikard är en fantastisk lärare och de två timmarna vi spenderade på en belyst Lugnet stadion ikväll var livsviktiga för framtida segrar. Fick tillbaka en gnutta hopp om att ändå kunna bevista Mora runt 18-snåret den 6e mars.

Imorrn fortsätter resan dit.

/Smeagol

Lite gladare på kvällen.

When in Falun, do as the Faluborna do.

Eurovision-vasan - 17 dagar kvar

Hade fotografering för ESC hela dagen. Kombinerade det med att testa nya längdkläder.
Skulle nog säga att kombon funkade utmärkt. Som här, ett salomonställ ackompanjerat av smokingskjorta och fluga.

Har även införskaffat en drös kompressionskläder från 2XU och underkläder från Pierre Robert men de är så tajta att jag inte vågar lägga upp bilder här...än...

Zimny och jag tog bilen upp till Lugnets Vasaloppscenter i Falun ikväll. För det är här det händer. Två dagar nu tillsammans med vårt tränarteam specialiserade på klassikern. Efter detta kan vi inte längre skylla på nånting.

Låt mig presentera gänget som ska göra mig till en medelmåttig längdåkare, en vettig cyklist, en decent simmare samt en bristfällig löpare (för bättre än så har jag svårt att se att jag ska bli):

Joakim Bergren - Triathlet, 6 SM-medaljer, Ironman-PB 8h.39min
Rikard Tynell - Längdskidåkare, vunnit lag-vasan, aktivt långloppsproffs
Fredrik Ericsson - Cyklist, 17 SM-medaljer samt varit förbundskapten i mountainbike

Så de är förmodligen lite bättre än vad jag är.
Första träningspasset imorrn. Målet är att försöka bli lite mindre trött i ländryggen. Samt att stå på skidorna. Rikard har en del att förädla när det kommer till min åkning.

Sjukt skönt att Zimny är här. Jag framstår nämligen som längdspecialist jämfört med honom. Han har aldrig stått på ett par längdskidor. Det har jag. En helg. För en halv vecka sen.
Det vore oerhört olyckligt om han åkte om mig imorrn.

Är det förresten nån som vill trycka sitt företags logo på min vasaloppsmössa? Tänkte att ni isf får lägga ett bud så går pengarna oavkortat till Zelmerlöw&Björkman Foundation och våra skolor i Afrika. Jonas Björkman vågade f.ö inte anta utmaningen om Vasaloppet. ;)

Nu måste jag sova. Tröskeltest och annat meck imorrn bitti.

Häpp!

/Ironman