Falukorv - 5 dagar kvar

Trodde faktiskt träningsvärken efter femmilen skulle vara värre. Stel är jag ju men den känslan är jag rätt van vid nu efter ca 20 mil på två veckor.

Det stora problemet idag är att den förbannade tennisarmbågen är tillbaka. Som inte är en tennisarmbåge. För den brukar kännas på framsidan. Denna känns på baksidan. Så inte nog med att jag har en armbåge med funktionsnedsättning, den har dessutom inget namn.

Körde till Falun och Lugnets Vasaloppscenter i morse. Jag och Zimny ska spendera veckan här i väntan på domsöndagen. Tillsammans med coach Rikard och Daniel Tynell förstås.

Sämre kan man ha det.

Världens snabbaste brillor från x-kross

Vi tog ett lätt pass idag. Eller det var tanken. Första passet på mina Salomon S-lab (utan skins) och med stavar i rätt längd. Har alltså aldrig kört utan skins tidigare och skillnaden var ENORM. Kände mig som en blandning mellan Bambi och Leif GW i uppförsbackarna.

Men glidet. ÅH vilket glid! Jag fick betalt för varje stavtag och det gick så lätt så lätt. Kände med ens att jag borde tillhöra täten i vasan. Förutsatt att täten håller sig kring nio timmar. Och att armbågen håller. I övrigt kan inget stoppa mig. Förutom fästet möjligtvis. Antar att man vänjer sig.

Insåg också att jag lyckats skaffa mig en sk. längd-bränna. Ser ut som när Travolta byter ansikte i Face/Off. Supersnyggt.

Travolta? Cage? Zelmerlöw?

Avrundade dagen med att få pisk av Zimny i tennis. Kunde åtminstone skylla på armbågs-strumpan jag köpt. Hade (nästan) inte full rörlighet. Imorrn mår armbågen säkert kanon igen.

Godnatt!

/Kikki

Genrep - 6 dagar kvar

Fem mil..

FEM FUCKING MIL!!

Kaxig inför...

När vi kom till Arninge visade det sig att konstsnöslingan var 2,25km lång. Så 22 varv skulle det bli.
Det lät inte så farligt.

Efter två varv var jag slut. Tanken på att det var tjugo kvar gjorde inte saken bättre. Men som vanligt släppte tröttheten i takt med att kroppen värmdes upp och efter ytterligare något varv gick det hur lätt som helst.
Konstsnö är ju lagom kul och framförallt i fem plusgrader med 250 åkare som samsas om två spår på 2,25km. Det var rejält blaskigt och trögt. Samt spårbyte var tionde meter pga barn vars föräldrar valt denna söndag som start för deras längdkarriär. Lägger ingen värdering i det... ;)
Tredje milen var hemsk. Alla möjliga kroppsdelar började säga ifrån, främst fötter och armar/axlar.
Fjärde kommer jag inte ihåg.
Sista milen gjorde allt från lilltån till tinningen ont (glasögonen satt tight).
Orkade dock med en fenomenal spurt sista kilometern med stakning på tå. Inte ett öga var torrt. Eller ja, det var nog bara jag som la märke till den.

Inte lika kaxig efter..

5 mil på 4,5h inkl pauser är jag ändå nöjd med. Hade inneburit strax över 8 timmar i Mora. Det tar sig! Och då har jag ändå en massa att skylla på (man gör tydligen det som längdåkare)!

Duschen efteråt. Jasägerdådet. Bland de bästa duscharna i mitt liv.
Har grava problem med att gå rakt just nu. Men vem bryr sig, jag gjorde det!

Vasaloppet - bring it on!

/DJ Hybris

Glömde sätta igång klockan i början, men jag lovar - det var 50km!

Forza Italia! - 13 dagar kvar

Förväntningarna inför dagens 10 km jaktstart var inte superhöga.
Precis när mitt startskott gick (Fredrik sa "kör") ville några åskådare dessutom ta en bild. Det är väl ingen som springer fram till Northug när han står startklar i startfållan? Jag ställde lydigt upp och det lilla fokus jag hade smälte bort.
Tävlingsledningen (Fredrik) godkände dock min begäran om omstart.

Så stod jag där då, tillbaka i startfållan (en snödriva), med hela Italiens samlade stolthet på mina axlar.*

Började i ett rasande tempo. Stak med frånskjut varvades med elegant diagonalåkning och jag kände mig stark. Jag var helt övertygad om att jag skulle bli omåkt redan under den inledande 3km-rakan men icke. Kilometrarna passerade, jag fick glada tillrop när jag åkte om motionärer som inte visste att Tour de Ski avgjordes just på enmilsslingan runt Stormon just idag.

Italien höll avståndet bakåt och gick i mål på 44min! Inte ett öga var torrt.

Sett till tid kom Italien visserligen trea. Men det var en seger för hela det italienska folket. Och mig.

Efter tävlingen ville FISI, italienska skidförbundet (jag), gärna bjuda de andra tävlande på lunch på Smidgården i Fryksås. Det blev en typiskt italiensk raggmunk och våffla.

Totalt 30km idag också. Vilket innebär att jag kört lite mer än ett vasalopp torsdag-söndag. Har även fått en ny ryggtavla under dessa dagar. 90km är LÅÅNGT. Men görbart.
Idag kretsar min oro mest kring att jag skulle kunna försova mig den 6e. Det vore snöpligt.

Nu hemma i Sthlm igen. Ska vila. Ingen åkning förrän på onsdag. Då bli det 25 varv runt stadion, uteslutande stakning med frånskjut. Min sämsta växel som tydligen är den mest användbara i vasan. Kul.

 Ciao!

/Pietro Piller Cottrer












*För er som inte läste mitt inlägg igår - jag skulle alltså representera Italien i dagens jaktstart.

Mördarmilen - 15 dagar kvar

Har börjat äta gröt.

Bara en sån sak. Och ägg.

Tänkte att ni ville veta.

Började med lite träning med Rikard. Riktigt svårstartade muskler och till en början kändes det som att jag inte lärt mig någonting igår. Men Rikard såg uppenbarligen potential och helt plötsligt var jag en del av Team Tynell. Vet inte riktigt vad det innebär men tyvärr ger det inte automatiskt en bättre vasalopps-tid. Fick ett pannband. Det var najs.

SVT var även där i morse och gjorde ett inslag. Klicka om ni vill se.

Pannbandet

Efter att ha åkt fram och tillbaka på stadion i en timme var det så dags för milen. Inga problem, tänkte jag och drog på i ett rasande tempo i första uppförsbacken. Det var problem. Den tog nämligen inte slut. Fem kilometer senare ville mina vader hoppa av och jag stod fortf och tittade på en lutning.

Efter vad som kändes som en evighet vände det dock neråt. Problemet med längdskidåkning är dock att det inte är speciellt avkopplande neråt heller.

Vi var inte så kaxiga när vi kom i mål.

Käkade lunch i sportcentrat med Sanna Kallur (eller ja, hon satt fyra bord bort) och kände mig som en fullblods-atlet. Möjligtvis med undantag för kladdkakan som råkade slinka ner.

Efter lunch blev det ytterligare en mil i Stångtjärn. Denna gång med andra skidor än Fischer från Dackefejden. Testade att köra i endast kompressionsbyxor (jag hade en överdel på också) vilket funkade kanon. Förutom att jag såg ut som en blå tudelad korv.

En bastu och en bilfärd senare sitter jag nu i Grönklitt och firar fredag med paranötter och en spårkarta. Vem är jag?

/Mupp

Vallafritt - 16 dagar kvar.

Vilken dag!

Började med att alla mina förhoppningar om att överhuvudtaget ta mig igenom vasan grusades. Zimny och jag körde ut till Stångtjärn för 6 km uppvärmning på morgonen. Ordentligt morgonbitter lastar jag ur bilen och inser att min ena bindning gått sönder. Det är omöjligt att laga på plats och jag fryser redan. Hittar ett par reserv-skidor som inte vallats sen 1943 i bilen och tänker naivt att det funkar lika bra. Valla är ju bara ett påhitt för amatörer.
Skidorna har en annan bindning men jag lyckas på något vis trycka fast mina pjäxor och känner att det kommer funka. Kan bara böja foten halvvägs men att böja helt är bara för amatörer.

Så bär det då av. Det har snöat hela natten och snöar fortf. Spåren syns först inte och när vi väl hittar dem väljer skidorna med glädje en annan väg. Så vi går på längd. Det är ingen vacker syn. Och den blir inte bättre av att jag varken har nåt fäste eller något glid på mina Fischer från Finska vinterkriget.

Lite stursk har jag ju erbjudit Peter att gå igenom grunderna i längdskidåkning denna morgon. Den han får se och lära sig av liknar en halt Smeagol med portvinstå som till slut gör 6km på 47 minuter.

Så det började sådär.

Morgonbitter.

Sen var det dags för det beryktade tröskeltestet. Det var inte så farligt som jag trott. Det handlade om att se runt vilken puls som mjölksyran raketade och därigenom få ett obarmhärtigt besked om sin kondition. Vilket jag fick. Jag har en del att jobba på. Men det är lugnt, det är ju lång tid kvar. ;)

Tröskeltest.

Sist men inte minst fick vi två timmars fenomenal instruktion i längdåkningens ädla teknik. Det behövdes. Inte minst efter morgonens kollaps. Rikard är en fantastisk lärare och de två timmarna vi spenderade på en belyst Lugnet stadion ikväll var livsviktiga för framtida segrar. Fick tillbaka en gnutta hopp om att ändå kunna bevista Mora runt 18-snåret den 6e mars.

Imorrn fortsätter resan dit.

/Smeagol

Lite gladare på kvällen.

When in Falun, do as the Faluborna do.

Snöstorm - 22 dagar kvar

Idag har jag mest samlat information. 

Lunchmöte med tidigare Vasalopps-giganten Johan Wester (åkte som Kajan på strax över 12 timmar).

Hans bästa råd var att inte sätta någon egen mål-tid. Det låter vettigt. Tyvärr har jag redan gjort det.

Jag ska åka på under 9.30. Imorrn vet jag om det är rimligt eller inte.

Körde nämligen till Sälen ikväll. Diskuterade taktik och teknik med polarna hela vägen upp. Jag har nu sett samtliga youtube-tutorials om längdåkning och vallning och borde således vara en komplett längdåkare när jag ger mig ut i spåret imorrn.

Ger mig ut på mitt livs sjätte kilometer. Sjukt taggad. Kläderna är framlagda. Kolhydratladdade med en maxburgare i Enköping. Snön är perfekt. Messi är glad. Förutsättningarna är optimala.

Om 8 timmar smäller det. Då får Sverige en ny Hellner...

hEller?

#hybris