Forza Italia! - 13 dagar kvar

Förväntningarna inför dagens 10 km jaktstart var inte superhöga.
Precis när mitt startskott gick (Fredrik sa "kör") ville några åskådare dessutom ta en bild. Det är väl ingen som springer fram till Northug när han står startklar i startfållan? Jag ställde lydigt upp och det lilla fokus jag hade smälte bort.
Tävlingsledningen (Fredrik) godkände dock min begäran om omstart.

Så stod jag där då, tillbaka i startfållan (en snödriva), med hela Italiens samlade stolthet på mina axlar.*

Började i ett rasande tempo. Stak med frånskjut varvades med elegant diagonalåkning och jag kände mig stark. Jag var helt övertygad om att jag skulle bli omåkt redan under den inledande 3km-rakan men icke. Kilometrarna passerade, jag fick glada tillrop när jag åkte om motionärer som inte visste att Tour de Ski avgjordes just på enmilsslingan runt Stormon just idag.

Italien höll avståndet bakåt och gick i mål på 44min! Inte ett öga var torrt.

Sett till tid kom Italien visserligen trea. Men det var en seger för hela det italienska folket. Och mig.

Efter tävlingen ville FISI, italienska skidförbundet (jag), gärna bjuda de andra tävlande på lunch på Smidgården i Fryksås. Det blev en typiskt italiensk raggmunk och våffla.

Totalt 30km idag också. Vilket innebär att jag kört lite mer än ett vasalopp torsdag-söndag. Har även fått en ny ryggtavla under dessa dagar. 90km är LÅÅNGT. Men görbart.
Idag kretsar min oro mest kring att jag skulle kunna försova mig den 6e. Det vore snöpligt.

Nu hemma i Sthlm igen. Ska vila. Ingen åkning förrän på onsdag. Då bli det 25 varv runt stadion, uteslutande stakning med frånskjut. Min sämsta växel som tydligen är den mest användbara i vasan. Kul.

 Ciao!

/Pietro Piller Cottrer












*För er som inte läste mitt inlägg igår - jag skulle alltså representera Italien i dagens jaktstart.

Tiomilaklubben - 14 dagar kvar.

32km idag. Vilket innebär över tio mil på en vecka. Den enda vecka jag åkt längdskidor.
Faktum är att det börjar kännas riktigt bra. Kanske inte behöver bli överkörd i starten ändå.

Den stora upptäckten idag var den tredje andningen. Inför den sista halvmilen var jag helt förstörd. Ländryggen ville abdikera, fotknölen strejkade och triceps lyste med sin frånvaro.
Men då slog den till. Helt plötsligt var allt glömt och det kändes som att fem-sex mil till inte alls var omöjligt. Det kan också ha berott på mina enormt snabba Maui Jim-brillor (som dessvärre visade sig fungera bättre i solsken än snöfall).

Vi är 8 polare som ska göra klassikern. Imorrn inleder vi dagen med ett enmila-lopp, självklart på initiativ av den snabbaste av oss (det är tyvärr inte jag). Förödmjukelsen är total när jag dessutom får två minuters försprång vid starten.
I vilket fall så fick vi idag veta vilket land var och en representerar. Baserat på kläder, åkstil samt framfusighet i spåret. Jag blev Italien. Det måste ändå innebära en elegant åkstil, eller? Kan tyvärr också handla om att vissa hävdar att jag är en material-åkare. Men troligtvis inte.

Träningsvärken är total och kompressionsbyxorna jobbar natt och dag med att få musklerna att återhämta sig. Efter imorrn får det nog bli några dagars vila. Det har dessutom kommit typ två dm snö ikväll så det kan bli ett mardrömspass.

Välbehövlig.

 Bring it on.

/Arnold

Förbannat schleten.

Mördarmilen - 15 dagar kvar

Har börjat äta gröt.

Bara en sån sak. Och ägg.

Tänkte att ni ville veta.

Började med lite träning med Rikard. Riktigt svårstartade muskler och till en början kändes det som att jag inte lärt mig någonting igår. Men Rikard såg uppenbarligen potential och helt plötsligt var jag en del av Team Tynell. Vet inte riktigt vad det innebär men tyvärr ger det inte automatiskt en bättre vasalopps-tid. Fick ett pannband. Det var najs.

SVT var även där i morse och gjorde ett inslag. Klicka om ni vill se.

Pannbandet

Efter att ha åkt fram och tillbaka på stadion i en timme var det så dags för milen. Inga problem, tänkte jag och drog på i ett rasande tempo i första uppförsbacken. Det var problem. Den tog nämligen inte slut. Fem kilometer senare ville mina vader hoppa av och jag stod fortf och tittade på en lutning.

Efter vad som kändes som en evighet vände det dock neråt. Problemet med längdskidåkning är dock att det inte är speciellt avkopplande neråt heller.

Vi var inte så kaxiga när vi kom i mål.

Käkade lunch i sportcentrat med Sanna Kallur (eller ja, hon satt fyra bord bort) och kände mig som en fullblods-atlet. Möjligtvis med undantag för kladdkakan som råkade slinka ner.

Efter lunch blev det ytterligare en mil i Stångtjärn. Denna gång med andra skidor än Fischer från Dackefejden. Testade att köra i endast kompressionsbyxor (jag hade en överdel på också) vilket funkade kanon. Förutom att jag såg ut som en blå tudelad korv.

En bastu och en bilfärd senare sitter jag nu i Grönklitt och firar fredag med paranötter och en spårkarta. Vem är jag?

/Mupp

Vallafritt - 16 dagar kvar.

Vilken dag!

Började med att alla mina förhoppningar om att överhuvudtaget ta mig igenom vasan grusades. Zimny och jag körde ut till Stångtjärn för 6 km uppvärmning på morgonen. Ordentligt morgonbitter lastar jag ur bilen och inser att min ena bindning gått sönder. Det är omöjligt att laga på plats och jag fryser redan. Hittar ett par reserv-skidor som inte vallats sen 1943 i bilen och tänker naivt att det funkar lika bra. Valla är ju bara ett påhitt för amatörer.
Skidorna har en annan bindning men jag lyckas på något vis trycka fast mina pjäxor och känner att det kommer funka. Kan bara böja foten halvvägs men att böja helt är bara för amatörer.

Så bär det då av. Det har snöat hela natten och snöar fortf. Spåren syns först inte och när vi väl hittar dem väljer skidorna med glädje en annan väg. Så vi går på längd. Det är ingen vacker syn. Och den blir inte bättre av att jag varken har nåt fäste eller något glid på mina Fischer från Finska vinterkriget.

Lite stursk har jag ju erbjudit Peter att gå igenom grunderna i längdskidåkning denna morgon. Den han får se och lära sig av liknar en halt Smeagol med portvinstå som till slut gör 6km på 47 minuter.

Så det började sådär.

Morgonbitter.

Sen var det dags för det beryktade tröskeltestet. Det var inte så farligt som jag trott. Det handlade om att se runt vilken puls som mjölksyran raketade och därigenom få ett obarmhärtigt besked om sin kondition. Vilket jag fick. Jag har en del att jobba på. Men det är lugnt, det är ju lång tid kvar. ;)

Tröskeltest.

Sist men inte minst fick vi två timmars fenomenal instruktion i längdåkningens ädla teknik. Det behövdes. Inte minst efter morgonens kollaps. Rikard är en fantastisk lärare och de två timmarna vi spenderade på en belyst Lugnet stadion ikväll var livsviktiga för framtida segrar. Fick tillbaka en gnutta hopp om att ändå kunna bevista Mora runt 18-snåret den 6e mars.

Imorrn fortsätter resan dit.

/Smeagol

Lite gladare på kvällen.

When in Falun, do as the Faluborna do.

Eurovision-vasan - 17 dagar kvar

Hade fotografering för ESC hela dagen. Kombinerade det med att testa nya längdkläder.
Skulle nog säga att kombon funkade utmärkt. Som här, ett salomonställ ackompanjerat av smokingskjorta och fluga.

Har även införskaffat en drös kompressionskläder från 2XU och underkläder från Pierre Robert men de är så tajta att jag inte vågar lägga upp bilder här...än...

Zimny och jag tog bilen upp till Lugnets Vasaloppscenter i Falun ikväll. För det är här det händer. Två dagar nu tillsammans med vårt tränarteam specialiserade på klassikern. Efter detta kan vi inte längre skylla på nånting.

Låt mig presentera gänget som ska göra mig till en medelmåttig längdåkare, en vettig cyklist, en decent simmare samt en bristfällig löpare (för bättre än så har jag svårt att se att jag ska bli):

Joakim Bergren - Triathlet, 6 SM-medaljer, Ironman-PB 8h.39min
Rikard Tynell - Längdskidåkare, vunnit lag-vasan, aktivt långloppsproffs
Fredrik Ericsson - Cyklist, 17 SM-medaljer samt varit förbundskapten i mountainbike

Så de är förmodligen lite bättre än vad jag är.
Första träningspasset imorrn. Målet är att försöka bli lite mindre trött i ländryggen. Samt att stå på skidorna. Rikard har en del att förädla när det kommer till min åkning.

Sjukt skönt att Zimny är här. Jag framstår nämligen som längdspecialist jämfört med honom. Han har aldrig stått på ett par längdskidor. Det har jag. En helg. För en halv vecka sen.
Det vore oerhört olyckligt om han åkte om mig imorrn.

Är det förresten nån som vill trycka sitt företags logo på min vasaloppsmössa? Tänkte att ni isf får lägga ett bud så går pengarna oavkortat till Zelmerlöw&Björkman Foundation och våra skolor i Afrika. Jonas Björkman vågade f.ö inte anta utmaningen om Vasaloppet. ;)

Nu måste jag sova. Tröskeltest och annat meck imorrn bitti.

Häpp!

/Ironman

Ledbruten - 18 dagar kvar.

Åkte först ut och la på kapellet på båten. Ja, det är mitten på februari. Ja, jag borde gjort det i november.

Sen lite möten och annat smått o gott som inte hade med Vasaloppet att göra.

Sist men inte minst två timmar stenhård Padel följt av två timmar tennis. NU är kroppen trött.

Den är t.o.m för trött för att skriva en vettig blogg. Ni får nöja er med dessa supertorra meningar tills imorrn. Ber om ursäkt.

Det verkar som att jag startar i startled 6. Tankar kring detta?

/Federer

Detta var inte igår.

Trugor & Trösklar - 19 dagar kvar.

Idag fick jag reda på att jag borde staka hela vasaloppet och skippa diagonalåkningen helt.
Lönt att jag just spenderat 48 timmar på att få in diagonaltekniken då.
Jag fick även reda på att jag borde skaffa styvare stavar. Och större trugor. Och skidor utan skins. Och snickers istället för carbgel. Och nån form av magväska. (VEM har magväska år 2016?)

Det är en hel del råd som cirkulerar såhär inför.

På torsdag ska jag upp till Falun för att få lite proffs-träning. Om jag förstått saken rätt så är det självaste Team Tynell som kommer till undsättning. Tydligen ska vi inleda dagen med ett tröskeltest. Låter varken bekvämt eller avslappnat. Läste precis genom kraven inför testet.
Bl.a:

- Inget kaffe timmarna innan.
- Ingen kolhydratsdiet dagarna innan.
- Ingen träningsvärksgivande träning dagarna innan.

Med andra ord - alla mina tre hobbies ut genom fönstret.

Får ta upp frimärkssamlandet igen.

I övrigt har jag inte så mycket att rapportera om denna måndag. Spelade tjugo minuter padel. Det var kul.

Längtar tillbaka till Sälen och snö. Till detta:

Dagens tips:

ProPud!!! Äntligen en "nyttig" dessert. Innehåller säkert en hel drös med goa kemikalier men vem bryr sig, den är svingod och inga djur har förmodligen kommit till skada under mousse-processen.

Hörs imorrn!
/Måns Filatelisten